En crosstrainer blev det. Jag har ju aldrig ens testat att stå på en crosstrainer förut (kanske är det lite galet att lägga så mycket pengar på något man inte har en aaaning om ifall man gillar, haha), men nu står det en i vårat hus och den är testad. Och, herre min gud, vad jobbigt det är. Jag förstod väl att det skulle vara ansträngade, men jisses. Nu klarar jag bara lägsta nivån, annars avlider benen på bara någon minut, haha.

Men, nu har jag tränat på den i ca 30 minuter idag, och nu är benen härligt trötta. Känner även att ryggen har fått en del. Så nu när jag inte vill gå på när det är mörkt osv, eller känner att jag vill göra lite nytta samtidigt som jag bara tittar på tv, så har jag ett lättillgängligt alternativ. Känns peppande!

Jag älskar Hitta Nemo. Speciellt Doris, fisken som lider av närminnesförlust. Åh, herregud, jag måste se den filmen snart. Eh ja, alltså jag får ganska ofta upp i huvudet "fortsätta simma, fortsätt simma". För ibland orkar man inte fortsätta, men man ska fortsätta. Och så är det med det.

 

För att fortsätta orka "simma", så ska jag idag åka och kolla runt på crosstrainers. Hittar jag en bra (och som passar min plånbok), så får den följa med hem. Eftersom att jag bara har ca 0,5 kg kvar till 10 kg, så ser jag det som 10 kilos-belöningen, även om det är liiite tidigt att ropa hurra för det än. Men, så får det bli.

Jag vill ha en motionscykel. Eller en crosstrainer. Jag har aldrig använt mig av en crosstrainer, men jag tycker det ser behagligt ut, haha. Men dom är så dyyyra... Min ekonomi tycker inte riktigt att jag ska slösa pengar på det. Men jag ska försöka spara. Vilket föredrar ni? Cykel eller crosstrainer?

Igår stod jag och trampade på stället(!) i 45 minuter (!!). Jag satte på ett avsnitt av favoritserien, och började trampa för glatta livet. Jag kände mig lätt galen när jag stod där och trampade i en evighet för mig själv, utan att komma ett enda steg framåt. Idag har jag så jävla ont i vaderna att jag vill gråta.

Jösses.

Idag var det alltså dags. En ny bild på byxorna skulle tas. Och alltså... Jag vet inte riktigt. Alltså, va? Jag ser nog mest ut som ett frågetecken tror jag. Byxorna ... gick upp? Det har ju bara gått TVÅ (!!) veckor. Hur är det ens möjligt? Och alltså, jag lovar, jag fick INTE upp byxorna den minsta lilla millimeter mer än vad som visas på den första bilden. Absolut inte, jag försökte dra i dom, men det gick verkligen inte mer. Nu... går dom upp. Jag kan verkligen inte alls knäppa dom, men  upp kommer dom.

 

 

... Jösses, är allt jag har att säga. Jag förstår ingenting. Och jag kan säga att mellan bilderna så skiljer sig ganska exakt 0,7 kg. Vad vågen än säger, så får jag upp byxorna. Punkt.

Idag hittade jag något osmickrande. En bild som är tagen underifrån, så man ser hela härliga dubbelhakan. Då var jag ju tvungen att ta en till minst lika osmickrande bild.

Kolla här. Jag har hittat att jag har nyckelben! Det syns inte så mycket, men dom finns där!

... är det dags att prova byxorna. Jag är förväntansfull. Och jag hoppas att det syns någon skillnad, men det är ju trots allt bara 2 veckor sedan jag provade dom sist. Men, mirakel kan ju ske har jag hört. Haha.

Igår blev det långpromenad och zumba. Alltså, jag är kär i zumba. Jag önskar att jag kunde gå på zumba ett par gånger i veckan, för ÅH vad jag blir glad. Efter ett zumba-pass kan man nog vara lite hur dum man vill emot mig, för jag kommer bara le. Haha, nu hoppas jag att folk vill vara snälla emot mig... Men ja :)

Jag får lyckorysningar ibland på passet, och det tycker jag säger en hel del om hur mycket jag tycker om det! Så himla roligt. Jag har verkligen hittat min grej! Det är roligt bara det, att ha hittat någonting som jag kommer vilja hålla kvar vid. Jag trodde att jag skulle uppskatta zumba, men jag trodde absolut inte att jag skulle uppskatta zumba så mycket som jag faktiskt gör!

Snart ska jag ge mig ut på en långpromenad i snön. Jag är ledig idag, så jag ska försöka hinna med ett litet träningspass sedan med.

Just nu är det mycket i skolan, så jag är kanske lite mer frånvarande än vanligt. Men jag kommer att komma tillbaka, och jag kämpar på även om det kanske inte syns i bloggen. :) Om en vecka kommer jag uppdatera lite mer ordentligt igen, så håll ut. ;) Haha.

Om 4 dagar är det dags att uppdatera "byxorna" med, och det kommer jag att se till att uppdatera här på bloggen iallafall. :) Åh så spännande! Jag undrar om det syns någon skillnad... Det har ju inte gått så lång tid sedan jag provade dom som "startbild", men saker kan ju hända på kort tid med... Men, jag kommer ju såklart ha i åtanke att jag provade dom nyss, ifall det inte syns något. :)

Det har blivit lite mer onyttigt nu i dagarna, men ändå inte alls i närheten av hur jag levde varje helg tidigare. (Det förstår jag inte! Hur kan jag ha ens velat leva så? Hur kan jag ha velat äta så? osv. Jag förstår inte...) Och inte heller har jag något sug efter att leva så heller, utan jag kan begränsa mig i mängd, och jag behöver inte äta allt bara för att det finns. En jättegod tårta åt jag av när jag fyllde år, och åååh vad den var god! Och jag behövde inte "behärska" mig när jag visste att jag inte skulle äta mer, jag visste bara vad som var en vettig mängd att äta, och sen åt jag inte mer. Det var inte mer med det. Det är en sån himla härlig känsla.
Jag känner att jag har kontroll över livet just nu. Även om jag ätit lite sämre, men absolut inte dåligt. När vi har ätit ute så har jag valt relativt bra alternativ. Som ett exempel; jag åt kyckling med ris, när alla andra åt pizza eller kebab med pomme. Och det är inte längre någonting jag tycker är jobbigt.

Jag har valt att smaka någon pomme ifrån min sambo när han ätit sådan mat. Och näe... Alltså SÅ gott är det inte. Jag klarar mig mycket bra utan! Det trodde jag aldrig. Att jag inte skulle vilja ha pomme. Jag har ju älskat pomme. Pomme helst 5 dagar i veckan. Nu har jag ätit pomme 2 gånger på två månader, och en gång av dessa var av "misstag" (jag beställde ris men fick pomme, och jag orkade inte vänta ännu längre på maten, haha. Men då åt jag inte ens upp all pomme...).

Jag tror jag har blivit kvitt mitt pommeberoende. Det trodde jag aldrig. Och absolut inte att det skulle gå såhär fort. Inte alls. Åh, vad jag är glad!

Idag har jag nog ätit mer än vad jag borde. Och jag har verkligen insett att tröstätning är "min grej". Det är tur att jag för det mesta är glad...

Frukost: 1 knäckemacka med ost, och ett äpple
Mellanmål: En macka med lite för mycket ost
Lunch: Kycklingsallad
"Mellanmål": 2 mackor med köttbullar
Middag: En biff och spenat
Övrigt: Lite honungsmelon

Jag försökte kompensera alla mackor jag ätit idag genom att inte ta någon pasta till middag. Det borde väl iallafall ha hjälpt lite...? Men, nu när jag ser det utskrivet såhär; javisst det är mer än vad jag brukar äta kanske. Men, SÅ mycket är det ändå inte. Eller? Och det var väl kanske inte direkt strålande val av mat hela dagen, men... det kunde ha varit värre.

Jag kom iallafall iväg på en promenad på 1 timme, och ett oerhört svettigt zumba-pass. Hade ingen lust alls att gå, men när jag väl kom dit så blev det roligt. Jag älskar zumba. Sen när jag kom hem så blev det deppigt igen, men jag åt bara honungsmelon.
Imorgon ska jag se till att sköta mig bättre. Även om dagen i sig gick bättre än vad den kunde ha gjort. Jag har ju faktiskt inte ätit något godis, eller vräkt i mig pasta. Eller ätit tusen mackor på en gång. Så jag måste nog ändå klappa mig lite på huvudet för att jag iallafall inte är helt värdelös...

Idag är jag inte på bra humör... Ganska ledsen faktiskt, för att vara ärlig. Då kommer dessa jäkla cravings fram. Oftast i form av pasta. Att laga en hel kastrull full med pasta och ösa på med ost- och skinksås. Det är inte bra. Inte alls. Men det var det jag ville göra. Så jag tänkte göra det. Jag tänkte att jag skiter i allting nu, för jag orkar inte mer. Jag bryr mig inte om hur jag ser ut. Jag bryr mig inte om hur jag mår. Skit samman. Fan också.

Jag satte på plattan, och tog tag i kastrullen. Tittade ner deppigt i golvet och kände "Nu är det kört. Nu har jag förstört allting". Men. Jag sa, högt till mig själv, "NU FÅR DU FAN I MIG SKÄRPA DIG!" och så stängde jag av plattan och tog bort kastrullen.
Istället gjorde jag en sallad med lite kyckling, keso, spenat och gurka. En aning bättre än 3 kg pasta med fet sås... Men herregud, vad jag är bitter idag. Jag borde bära en varningskylt. Antingen med "prata endast med på egen risk" eller "akta dig för annars kommer du dränkas i tårar". Åh. Fy. ...

Imorgon är en ny dag, och jag hoppas att den är bättre än idag. Hoppas ni har en bättre dag än vad jag har...

Wohooo, nu är jag halvvägs på min resa till att "vara" normalviktig. För att vara halvvägs, så behövde jag gå ner 8 kg. Nu visar vågen att jag har gått ner 8,6 kg! Så nu är jag halvvägs... "Bara" 7,4 kg kvar.

 

Först så tänkte jag strunta i att lägga upp någon ny tröjbild, eftersom jag denna vecka hade tagit en "startbild". Men så tänkte jag, varför inte? Så, nu har jag tagit en ny bild, så att allt börjar på rätt datum osv.

Och kolla... Jag försökte hålla i skjortan på samma ställe som förra gången, och visst är det konstigt nog lite skillnad? (Nu hade jag inte den andra tröjan att ha under, så jag tog det jag hade på mig bara, den är lite lös i passformen osv, så det är massa extra tyg som pluffsar till det...)

Ibland är man sugen på glass. Då tycker jag att man ska äta glass. Idag köpte jag lite glass, och jag bara älskar den lilla söta burken!  Perfekt storlek, då kan man inte "råka" äta för mycket heller. :)

Jag har beslutat mig för att fixa två nya kategorier, för att det ska bli lite mer uppdatering på bilderna här i bloggen. För jag vet själv att jag tycker att det är mer intressant, så då kan jag tänka mig att det finns fler som mig. Det har jag tänkt tidigare, om man tänker "skulle jag vilja läsa min blogg?" och så försöker jag sträva emot någonting jag själv skulle vilja följa.

Nåja, nog med svammlet. Jag har ju mina jeans som jag "mäter" med den 1:e varje månad.

 

Men nu tänkte jag som sagt utöka med två kategorier. Dessa är:
Tröjan. Denna kategori uppdateras den 10:e varje månad. Denna har jag aldrig kunnat ha på mig, utan jag köpte den helt enkelt för att jag gillade den även om jag inte kunde få på mig den.

Byxorna. Det är någon sorts "kostymbyxor". Denna uppdateras den 20:e varje månad.
Jag kände att jag ville ha ett par till byxor, för jag är rädd att jeansen ska töja på sig och inte visa sanningen. Och sedan så har jag inte kunnat ha på mig dessa byxor sedan... Hmm... Det måste vara minst 4 år sedan.

För det första, heter det verkligen "halvvägs"? Med TVÅ v i rad, det ser ju helt galet ut. Och jag kan inte komma på ett annat ord som skrivs så... Hmm...

Mitt "egentliga" mål är att räknas som normalviktig (det var min mening med denna blogg från början), det gör jag om jag har gått ner 16 kg totalt. Men jag vet att jag trivs bättre med mig själv när jag väger omkring 2-4 kg mindre än så (60-62 kg), och därför har jag tänkt att den "riktiga" målvikten är -18 kg (62 kg).

MEN, nu i bloggen ska jag fokusera på just resan till att räknas som "normalviktig" (enligt BMI, för jag har inget annat att direkt gå på). Och nu har jag gått ner ca 7,8 kg, och väger 72,2 kg. Och 8 kg är halvvägs (16 delat på 2 är ju faktiskt 8). Isåfall så är jag ju halvvägs när jag står på 72 kg, till normalviktigt BMI! Tjoho.

 

Idag har jag feber. Och idag orkar jag inte göra något vettigt... Tänkte ändå att jag skulle boosta mig med någon form av vitaminrik frukost, trots att jag helst inte vill svälja något.
Det fick bli färskpressad apelsinjuice och ett litet äpple. Jag är inte hungrig, men något borde jag ju ändå peta i mig...


Här har vi anledning till varför juice är lite av en "fälla". Det ni ser i glaset är en normalstor apelsin, inte så mycket va? För att fylla glaset till en normal nivå så skulle jag väl behöva fyra apelsiner. Men jag skulle inte få för mig att äta fyra apelsiner, men att dricka ett glas juice går ju plättlätt ner... Sen tycker jag inte i sig att frukt är någon "fälla", utan snarare att man får i sig allting så himla mycket lättare när det är i flytande form än om man hade tuggat i sig frukten. Kan ju vara värt att tänka på iallafall!

Det tänkte jag på imorse. Hur många kilon har jag kvar tills jag nått halvvägs? Och jag blev lite förvånad över det, för det är bara 1,2 kg kvar tills jag nått halvvägs. Då har jag gått ner 9 kg, av antagligen 18 kg totalt.
Undrar om jag kan nå det till nästa viktkoll? Det är om 1 vecka och 2 dagar. Hmm, det är nog inte så troligt. Men om jag kämpar kanske jag bara ligger ½ kg ifrån eller något...

Igår var jag på ett zumba-pass med en ny (för mig) ledare. Åh, det var så himla roligt! Det ska jag garanterat fortsätta på. Det var sjukt jobbigt, men så himla roligt att jag nog log mig igenom nästan hela passet.

Känsloätare, äter när man har tråkigt, äter bara för att man borde, äter chips för att det gör ju alla andra, beställer in en extra stor popcorn till bion bara för att det "alltid har varit så", maten var för god för att sluta...
Det finns många anledningar till att många äter fast vi inte borde. Jag försökte analysera varför jag äter mer än jag borde. Oftast är det för att jag har tråkigt kom jag då fram till. Har jag gå ett liiitet sug, så "kan jag ju lika gärna gå och äta för jag har ju ändå inget för mig". Och då är mackor en stor bov för mig. Att hålla sig till en-två mackor gick inte för mig tidigare. Oftast tog jag fyra, fem stycken. Ibland sju... Och det behövs ju inte för att man är "lite sugen". Men, dom är ju så goooda...
Nu som regel har jag: max två mackor. Oftast fixar jag bara en macka, och delar den sedan i två. Då känns det som om jag fick två mackor (om jag ville ha två olika pålägg t ex, eller om det bara var "mängden" det var frågan om). Och det har hjälpt mig mycket!

Och att jag nu nästan helt har bytt ut godis och chips emot frukt och grönsaker, har visserligen inte hjälpt mig att ta bort "behovet" av att äta när man ser på film, men det har hjälpt till att minska det. Jag behöver inte längre en stor mängd, men nu vill jag ändå ha något. Mitt mål är att inte behöva äta något. Men sedan kommer det antagligen vara så att jag VILL äta något till en film, men då ska det vara för att jag vill, och inte för att det är någon idé jag har fått för mig om att det "är så det ska vara", eller "kompisen äter ju chips, jag kan ju inte sitta här och inte äta någonting..?"

Och att tänka "halva tallriken med grönsaker", och att jag får inte ta om. Utan det som ligger på tallriken är det jag får nu, har gjort att jag uppskattar maten jag äter mycket mer, för nu finns det inte en "obegränsad mängd". Jag upplever att jag äter långsammare och njuter mer av maten, för jag ser att den snart är slut. Tidigare har det ju bara varit att ta en tallrik lika överfull som den första, för jag hade inga gränser. Ibland blev det även en tredje gång. Men äter man långsamt, tänker på vad man äter och verkligen smakar på det man äter än slänger i sig maten så upplever iallafall jag att man blir mer nöjd.

Så mycket här handlar väl om att bryta vanor, och tankemönster. Är du uttråkad, och har ätit middag redan? GÖR NÅGOT ANNAT! Lär dig spela gitarr, gör ett armband, spela ett spel, gå ut och gå, klappa katten... Bara det inte innebär att du äter. För med sysselsättning så leder du tankarna till annat, och då glömmer du bort det där "suget".
Är du ledsen? Ring en kompis, eller klappa en katt. Äter du chips fast du inte vill? SLUTA. Gör det du vill, inte det du "borde för det borde vara så", eller "någon annan äter = jag måste äta". Nej, det måste du inte.

Men, har man inte ätit, eller behöver äta så ska man självklart ÄTA. Att äta ordentligt är jättejättejätteviktigt. Så mina tips här handlar om småätande och överätning, inte att komma på sätt att sluta äta normalt. För faktum verkar vara att människor som försöker gå ner i vikt äter antingen alldeles för mycket, eller alldeles för lite. Och äter du för lite så motarbetar du kroppen och du kommer inte må bra. Så, snälla vänner, ät som ni ska.

Egentligen tycker jag att BMI inte är något bra sätt att kolla hur vida man har för många (eller för få, för den delen) kilon. Men, jag har ändå sedan jag hade min högsta vikt kollat mitt BMI. Just för att BMI:et ändå skrämde mig.

Det visade 31,3. Det innebär fetma. Jag, fetma? Jag har ju några extrakilon, ja visst. Men fetma? Då kändes det läskigt. Ordet fetma skulle jag aldrig kunna identifiera mig med.

Därför känns det ganska bra nu att BMI:et säger nu 28,2. Vilket visserligen innebär övervikt, men jag har gått under 30-gränsen, vilket känns himla härligt. Även om det bara är en siffra. En av mina vänner har ett BMI som jag tidigare haft, och han är inte tjock någonstans. Så det beror väl helt enkelt på hur man är byggd. Men i mitt fall beror det inte på några muskler, så för mig känns siffran 31,3 mer "på riktigt".

 

Idag skulle jag köpa något till kvällen, något gott. Jag köpte vindruvor (åh, älskade vindruvor), hallon och Ramlösa rött päron (om ni inte har provat den, gör det! Jag tycker nästan att det är som ett dricka något med ciderkaraktär, och så är det inga kalorier i alls = superbra!).

Sen köpte jag naturgodis. För jag var så sugen. Inget fel i det. Bara det att jag tog ju inte så mycket... I normala fall hade jag väl handlat för ca 50:- kan jag tänka mig. Nu kom jag fram till kassan, nöjd med mina val, och lägger fram allt på bandet. En efter en rullar dom fram mot kassörskan, och blipp blipp, och så kommer min naturgodispåse. Kassörskan ser ut att lyfta på luft när hon tar tag i min påse, då kände jag mig helt plötsligt så fånig. Men ändå inte, jag ville inte ha så mycket. Så då tog jag ju heller inte så mycket, helt logiskt.

Mitt naturgodis gick på den nätta summan 7 kronor. Ibland känns det bra att ha självdiciplin och faktiskt bara ta lite, när man bara är just lite sugen. Och inte bara gå på vana och vräka på.
Och nu ska jag till på köpet dela upp naturgodiset på två dagar.

En liten del av min mage har försvunnit, visst syns det lite? :)

Startviken var 80 kg, och nu väger jag 72,2 kg. Vilket innebär en viktnedgång totalt på 7,8 kg. :) Vilket innebär om man kollar efter att jag har nått mitt andra delmål på 6 kg, och nu får jag köpa två tidningar som inspiration! Åh, så roligt. :D

 

Jag är så chock. Herregud. Alltså... Va? Jag förstår inte. Näe, jag måste ju ha bytt ut jeansen, eller sytt ut dom på något sätt? Eller?

Kolla på bilderna. Kolla. Jag förstår inte. Ser ni skillnaden? Ja, hur går den att missa. Inte trodde jag att jag nästan skulle få upp dom SÅ snabbt! Herregud. Nu .. blir jag förvirrad? Åh, jag förstår inte...

Blandat i denna förvirring, så är jag idag världens lyckligaste tjej, åh vad jag är glad, och ÅH vad jag måste ha skött mig bra!! *klappar mig själv på huvudet*