Just nu är det mycket i skolan, så jag är kanske lite mer frånvarande än vanligt. Men jag kommer att komma tillbaka, och jag kämpar på även om det kanske inte syns i bloggen. :) Om en vecka kommer jag uppdatera lite mer ordentligt igen, så håll ut. ;) Haha.

Om 4 dagar är det dags att uppdatera "byxorna" med, och det kommer jag att se till att uppdatera här på bloggen iallafall. :) Åh så spännande! Jag undrar om det syns någon skillnad... Det har ju inte gått så lång tid sedan jag provade dom som "startbild", men saker kan ju hända på kort tid med... Men, jag kommer ju såklart ha i åtanke att jag provade dom nyss, ifall det inte syns något. :)

Det har blivit lite mer onyttigt nu i dagarna, men ändå inte alls i närheten av hur jag levde varje helg tidigare. (Det förstår jag inte! Hur kan jag ha ens velat leva så? Hur kan jag ha velat äta så? osv. Jag förstår inte...) Och inte heller har jag något sug efter att leva så heller, utan jag kan begränsa mig i mängd, och jag behöver inte äta allt bara för att det finns. En jättegod tårta åt jag av när jag fyllde år, och åååh vad den var god! Och jag behövde inte "behärska" mig när jag visste att jag inte skulle äta mer, jag visste bara vad som var en vettig mängd att äta, och sen åt jag inte mer. Det var inte mer med det. Det är en sån himla härlig känsla.
Jag känner att jag har kontroll över livet just nu. Även om jag ätit lite sämre, men absolut inte dåligt. När vi har ätit ute så har jag valt relativt bra alternativ. Som ett exempel; jag åt kyckling med ris, när alla andra åt pizza eller kebab med pomme. Och det är inte längre någonting jag tycker är jobbigt.

Jag har valt att smaka någon pomme ifrån min sambo när han ätit sådan mat. Och näe... Alltså SÅ gott är det inte. Jag klarar mig mycket bra utan! Det trodde jag aldrig. Att jag inte skulle vilja ha pomme. Jag har ju älskat pomme. Pomme helst 5 dagar i veckan. Nu har jag ätit pomme 2 gånger på två månader, och en gång av dessa var av "misstag" (jag beställde ris men fick pomme, och jag orkade inte vänta ännu längre på maten, haha. Men då åt jag inte ens upp all pomme...).

Jag tror jag har blivit kvitt mitt pommeberoende. Det trodde jag aldrig. Och absolut inte att det skulle gå såhär fort. Inte alls. Åh, vad jag är glad!