Dagen blev inte så illa ändå, segheten gick över, och något halsont känner jag inte längre av! Härligt. Dagens promenad blev på ca 1 timme och 15 minuter, och det blev till att pulsa i snön. På vissa ställen, men idag njöt jag verkligen av att vara ute, så härligt väder! Snön är fin (även om jag skulle föredra grönt gräs!), och det var lagom kallt ute. Så skönt att andas in sån här luft tycker jag.

Idag har jag dock drabbats av den vanliga hopplöshetskänslan som kommer till mig varje gång jag försöker gå ner i vikt. "Det händer ändå ingenting", "Åh vad lite jag har gått ner. Nu står jag säkert still", "Jag vill bara frossa i pasta nu. Åh, nu skiter jag i det här!! JAG VILL INTE LÄNGRE", osv.
Något frossande har det dock inte blivit mer än i mina tankar. Och jag har ju för sjutton nästan gått ner 6 kg sen jag startade, det är ju absolut inte dåligt. Men jag har inget tålamod alls. Förutom när det gäller djur, då har jag stort tålamod. Jag vet inte riktigt vartifrån tankarna kommer.

Min sambo sa åt mig att sitta vid köksbordet tidigare idag, för han ville prata med mig. Han tycker att jag äter alldeles för lite, så han blir orolig för mig. Så, jag måste börja äta mer...