Det är som att jag har haft ett par grumliga glasögon på mig, och inte sett vad jag har gjort. Inte sett vad jag har ätit. Inte sett hur mycket jag har ätit. Nu har jag köpt glasögonputs och helt plötsligt känns världen så klar, och inte längre så färglös som tidigare. Nu kan jag se hur jag faktiskt har levt. Och det är ganska skrämmande såhär i efterhand.
Jag kom på tidigare idag att nu har jag inte ätit som gamla Meadow på 15 dagar. 15 dagar är inte så lång tid, men 15 dagar är alltid en början.

 

Förut åt jag godis nästan varje dag. Åt jag inte godis eller chips, så åt jag iallafall pomme. Nu har jag inte ätit pomme på över 15 dagar. Det är rekord för mig. Jag vet inte hur många ÅR sedan det inträffade sist. Och jag har heller inte sug efter det. Vilket känns helt fantastiskt.
På 15 dagar har det onyttiga jag ätit varit: 40 gram chips, en croissant och tre kakor. Jag tror inte att det är något annat. Och det där borde vara omkring 600 kcal. Ungefär.

Varje helg förut, så åt jag en Ben & Jerrys, en chipspåse och en chokladkaka. Ibland lite plockgodis också. Vilket ger runt 4000(!) kcal. Så minst 4000 kcal satte jag i mig varje helg. Det är mycket. På en månad är det ju omkring 16000 kcal. Sextontusen. Herregud. Att se det såhär i siffror skrämmer mig en aning.
 
Helt plötsligt kan jag förstå varför jag har gått ner nästan 6 kg på ca 2-3 veckor. Det är inte särskilt konstigt alls faktiskt.

Nu kommer jag inte hålla mig borta från godis resten av livet. Bara denna månad kommer jag hålla mig såhär strikt, för att få en puff i rätt riktning. Men jag kommer inte leva så som jag har gjort tidigare. Det hoppas jag verkligen inte. Jag ska kämpa för att hålla mig på en bra nivå, men jag vill heller inte vara utan det resten av livet. För det jag vill skapa nu är en vettig livsstil, inte gå på någon "det här och det här är förbjudet-diet". Nu ska jag skapa det som jag ska följa resten av mitt liv. Och det vill jag trivas med och känna att det är helt möjligt att följa.